Ett år senare mår jag bättre än jag någonsin gjort förut. Jag har hittat mitt livs första stora kärlek. En fin kille för en gångs skull, som bara är min. Han älskar mig patetiskt mycket och jag älskar honom ännu mer. Att inte höra från honom på en dag känns som en evighet och fastän vi nu har hållit varandras händer i snart ett halv år får jag fortfarande en miljon fjärilar i magen varje gång jag ser honom. Erik är hans namn men låt oss kalla honom unge herr Optimist, för han är mer än vad jag någonsin kunnat drömma om.