Det var länge sedan

Pessimisten är bortglömd och nya pojkar har kommit in och ut från rampljuset. Naiva tankar och drömmar om förhållanden med sådana som inte ens vet att man existerar är en del av vardagen. Pojkar som inte behagar en är dock det enda som är verkligt. De som endast är ute efter något annat eller är allmänt fel personer.

De andra pojkarna  från i somras har flugit bort och lever nu i en helt annan värld. Pojkar som unge herr Marwin är dock väldigt saknade, egentligen är det nog endast dig jag vill ha.

Gymnasiet har tagit sin gång och längtan efter att ha någon har blivit starkare samtidigt som jag inser att jag inte är något bra på relationer. Men de jag verkligen vill ha klarar jag inte att ha en normal och avslappnad konversation med. Endast de pojkarna som jag ser vara i ett mindre intresse kan jag ta de lugnt med vilket gör att det är de som faller för mig.

Om livet ändå kunde vara som en Hayao Miyazaki film ♥